Flickorna Nilsson

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv...

Och just ikväll känns det på nått konstigt sätt ..

väldigt jobbigt...väldigt sant ..

Visst "inte vara bitter på livet"

&

"göra nått åt de istället för att klaga på det "..

men...

jag tycker ändå att jag försöker sträcka ut min hand för att låta personer komma in i mitt liv...

Våga ta chansen o sprudla av liv...

men min värsta fiende är väldigt snabb med att såga mina försök
och visar att jag är misslyckad
och
 en "nobody"

"så sluta bjuda på din personlighet och bygg på din mur som ska skydda dig från allt ont.."

 Vart tog all glädje vägen?..

försvann dom i all tystnad som den personen tog med sig in i mitt liv,
eller samtalen som just du "bjudit" på..

Eller var det blickarna som slog ner mig på plats igen.. min plats..

helst i de tysta...och i de mörka.

Kanske var det dina hårda ord som fick mig att tystna ...

Vart tog all min glädje vägen ...?

När jag talar så hörs det inget ...

jag hör min röst men orden kommer aldrig fram .

När jag försöker närvara så syns jag inte ..

eller jag syns men på fel sätt..

Jag tar upp plats ..

någon annans plats...

Jag försöker men jag passar verkligen inte in ...

så...

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.....