Flickorna Nilsson

Mycket som sker inom mig ..

inte bara i tanken utan i kroppen..

 Jag har inte bara tagit hand om mina alkoholproblem...

utan även mina tablett problem..

 Den 30/12-09

så hade jag nått stadiet 3 månader utan anti depp medics.

Ingen medic som hämmar mina känslor och infall..

inte ens anfall...

 Jag lever nu ett mer känslosamt liv, men ett mänskligt liv.

Bättre insikt och förståelse..

 Jag är mer observant i vad som händer runt mig,

och i mig..

jag e nu både alkoholfri och anti tabl fri .

Som att det inte räckte...

Jag går nu även i terapi sen snart 4 månader tillbaka, KBT.

( Kognetiv Beteende Terapi)

Och detta för min OCD ( Obsessive Compulse Disorder) 

Äntligen ska jag få bukt med ångesten och jobbiga situationer..

Många års tvångstankar och tvångshandlingar som ska ändras till de normala..

Många jobbiga timmar, många tårar och mycket ångest,

men allt detta har ett slut..

ett mål..

Min störd lista ska rivas i tusen bitar...!!

Jag ska äntligen normaliseras...

ni anar inte hur befriande det är att få veta att jag oxå ska leva normalt..

men samtidigt så skrämmande..

jag vet ju inget annat än hur jag lever nu och har levt i så många år...

Vill leva normalt!!

Att få slippa undvika vissa situationer för att jag vet att de ger mig ångest och jobbiga tankar..

Att äntligen få bara njuta av mitt liv..

få börja leva..

igen..

Jag ska äntligen normaliseras..

 Allt denna info lämnar jag inte för din skull,...

utan för min egen skull...

för att finns mina bedrifter nerskrivna så kan jag ju gå tillbaka och läsa om vad jag har lyckats med..

Fast en del av mig vill ju visa just DIG att ..

DU är INTE ensam ..de finns fler som kämpar mot samma mål...

att få bli frisk..

normal...

I morron söndag e det en speciell dag för mig..

en liten milstolpe i mitt liv...

För i morron är det 2 år sedan jag slutade dricka alkohol..

I 2 år har jag låtit bli att dricka..

Det började med en kul grej ..för "problem" det hade jag minsan inte ..

inte ens min lilla syster skulle få mig på dom tankarna att jag hade problem..

 Att alkoholen hade blivit en viktig del av mitt liv hade jag ingen aning om,
 inte förens jag tog bort den ..

 Abstinens och mörka drömmar..

De mörka drömmarna fick mig att bli osäker .....

Än i dag kan jag vakna upp alladeles svettig och

nervös för att jag börjat dricka..

för i drömmarna faller jag för frestelserna...

Idag har inte alkoholen samma makt över mig...

 Men jag e inte kaxig,

jag är väl medveten om giftet som finns i denna dryck.

 De gift som fått många att tappa balansen...

jag vill inte tappa balansen..inte någe mer..

 Med båda fötterna i marken står jag nu ..

Har inga planer att ändra på min plats,

inte bakåt iallfall..

nu är det bara stegen framåt som räknas..

Ett steg i taget...en dag i taget...

Milstolpe efter milstolpe...

Med värme och kärlek i hjärtat ...

så kan jag ärligt säga att jag har min lilla syster Simone att tacka för min nya syn på värdet på mitt liv.

 Det var hon som fick mig att öppna ögonen ..

se vägen mot ett friskare liv..

Så Smulis.. <3

jag älskar dig och är dig evigt tacksam !!

Med din hjälp och ditt stöd så har jag hamnat där jag e idag ..

Och i morron ...2 års nykterhet..

 Till er som läser
det är aldrig försent att ta första steget mot ett sundare liv..
Det är inte lätt och inte smärtfritt ..

Men jag lovar att det är värt det..!!

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv...

Och just ikväll känns det på nått konstigt sätt ..

väldigt jobbigt...väldigt sant ..

Visst "inte vara bitter på livet"

&

"göra nått åt de istället för att klaga på det "..

men...

jag tycker ändå att jag försöker sträcka ut min hand för att låta personer komma in i mitt liv...

Våga ta chansen o sprudla av liv...

men min värsta fiende är väldigt snabb med att såga mina försök
och visar att jag är misslyckad
och
 en "nobody"

"så sluta bjuda på din personlighet och bygg på din mur som ska skydda dig från allt ont.."

 Vart tog all glädje vägen?..

försvann dom i all tystnad som den personen tog med sig in i mitt liv,
eller samtalen som just du "bjudit" på..

Eller var det blickarna som slog ner mig på plats igen.. min plats..

helst i de tysta...och i de mörka.

Kanske var det dina hårda ord som fick mig att tystna ...

Vart tog all min glädje vägen ...?

När jag talar så hörs det inget ...

jag hör min röst men orden kommer aldrig fram .

När jag försöker närvara så syns jag inte ..

eller jag syns men på fel sätt..

Jag tar upp plats ..

någon annans plats...

Jag försöker men jag passar verkligen inte in ...

så...

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv.....